Det är så många tankar och känslor som snurrar runt i mitt huvud. Fick precis beskedet om att jag är arbetlös. Kommer ihåg när jag blev det efter studenten och jag sa att jag aldrig någonsin skulle ta ett jobb inom telemarketing (telefonförsäljning). Men så hamnade jag där på något lustigt sätt ändå, tack vare min faster. Tänkte att jag skulle ge det en chans och inte döma på förhand. För mig som inte alls gillar att prata i telefon med okända männsikor som ber mig dra åt helvete så har det varit en tuff resa. Men jag har samtidigt lärt mig så sjukt mycket och växt som person så jag kommer ta med mig en hel del därifrån. Känns jättesorligt med tanke på att jag trivs så pass bra med mina arbetskamrater. Men man kan ju samtidigt inte hålla kvar i något bara för att jag trivs med männsikorna runt omkring mig. Jag vill fortsätta utvecklas och nu står jag bara och trampar på ett och samma ställe känns det som och så ska det inte va. Det är blandade känslor just nu. Jag är jätteledsen för att jag kommer sakna alla underbara människor. Arg för att jag fick det här beskedet över ett sms och livrädd för vad jag ska göra nu. Planen är i alla fall att söka jobb och även kolla upp vad jag kan göra för att komma in på en bra utbilning. Jag ska bli något! Och pengar har ju tyvärr blivit en självklarhet för mig även om jag är duktig på att hålla i dom. Jag är också den som gärna glömmer bort hur jag själv mår och den senaste tiden har jag känt mycket ångest över mitt jobb. Att jag inte kommer upp i mina krav och att företaget inte kan gå runt då osv. 

 

Är så glad att jag har människor omkring mig som har stöttat mig, trott på mig och beundrat mig för att vara så stark genom hela den här resan. Det är jag jätte tacksam för, verkligen jättetacksam.♥ Glad att jag ändå gav mig in på det här! Nu kan det bara bli bättre!